KOMMER SNART2026Kommer snart
APOCALYPSE TAPE 1990
”Världens första skräckfilm född ur en maskin. 95 minuter AI-genererad splatterfest!”
Håll i dig, för det här är på riktigt: någon har låtit en maskin göra en hel splatterfilm.
Det har nästan varit omöjligt som splatterfan att inte höra om italienska OTX.LAB och filmen APOCALYPSE TAPE 1990, en helt ny italiensk skräckfilm skriven och regisserad av Paolo Del Fiol. Och det är inte bara en ny splatterfilm, utan enligt bolaget är det här världens första skräckfilm som är helt genererad av artificiell intelligens. 95 minuter, med riktiga huvudpersoner, riktig dialog och en handling som faktiskt hänger ihop från början till slut. Inte ett gäng lösryckta AI-klipp, utan en hel film, och av det lilla vi fått se verkar det vara helt rubbat och härligt.
Äntligen: gore skapad av en maskin
Låt oss vara ärliga om varför det här är stort. Vi har hört i åratal att AI ska ta över filmen, men det har mest handlat om glassiga reklamklipp och läskiga deepfakes. Men nu tar någon äntligen AI till nästa nivå och kör det rakt ner i halsen på oss. En hel långfilm, 95 minuter splatter, skapad ur en maskin. Jag tänker spontant på filmer som MACHINE GIRL, 964 PINOCCHIO, TETSUO och NAKED BLOOD när jag läser om den här filmen. Trots att det aldrig gjorts förut, och att ingen riktigt vet vad vi ska få se, känns det sjukt bra. Det var länge sedan jag var så här nyfiken på en skräckfilm.
Vem är den här galningen?
För det är ingen nybörjare som håller i kameran. Del Fiol har hållit på i undergroundskräcken sedan 2002, och redan 2005 vann han Joe D’Amato Horror Festival med Where Am I?. Känner du till Joe D’Amato vet du precis vilket träsk vi rör oss i. På senare år har han gjort långfilmerna Devils Times Two och A Melty Kiss Lost in the Abyss, båda med internationell distribution. Det här är en man som levt och andats det extrema i tjugo år, och som nu tar ett verktyg ingen annan vågat röra och bygger sin mardröm med det. Precis den sortens galning vi vill ha bakom ratten.
Varför är gore ens roligt?
Om du frågar fel person låter det sjukt. Varför sitter vuxna människor och njuter av tarmar, avslitna lemmar och blod i kaskader? Men det är just det som är grejen. Gore är den mest ärliga formen av film. Den bryr sig inte om att vara fin eller smart, den vill bara framkalla en reaktion, och det finns något befriande i det. Det är en berg-och-dalbana för magen, en svart komedi, ett hantverk där någon lagt hundratals timmar på att få en kropp att slitas isär på exakt rätt sätt. Vi som älskar det vet att det handlar om fantasi, inte verklighet. Och det är just därför tanken på en maskin som drömmer fram helt nya sätt att spilla blod är så förbannat spännande.
En Extreme Splatterfest
Så vad är det egentligen han har byggt? OTX.LAB kallar det själva för en Extreme Splatterfest, en kärleksförklaring till det mest hänsynslösa, gränslösa och blodiga som 70- och 80-talens skräck hade att ge. En hyllning till flera undergenrer på en gång: tentakelskräck, kannibalfilm, zombie och sci-fi-splatter. Med andra ord ungefär allt jag älskar, slängt i samma hög. Och ja, vi snackar tentakler på ställen där inga tentakler har något att göra, en rejäl skvätt gammal japansk tentakelhentai körd genom köttkvarnen, de obligatoriska barbröstade skrikhalsarna, gummiaktiga inälvor och splatter så överdriven att den nästan blir konst. Smaklöst? Så in i helvete. Härligt? Precis lika mycket.
Musiken: Antony Coia
Och ljudet då? Musiken är skriven av Antony Coia, mannen bakom skräckfilmsbolagen TetroVideo och Goredrome Pictures. Han har jobbat med Del Fiol förut, bland annat på Kokeshi (2013) och Neo Sekigun (2015), så de två vet exakt vad de sysslar med. Coia är också den som för OTX.LAB:s talan, och det han säger är värt att stanna upp vid.
Coia om AI och extremskräck
Med hans egna ord:
”It was precisely my deep love for the horror cinema that has haunted my nightmares since the 1980s that led me toward this choice, controversial as it may be to many. OTX.LAB represents a parallel path: we have always supported, and will continue to support, traditional cinema. Starting today, alongside that journey, we are also embracing a new one. I love extreme horror, but today it has become impossible to ignore a certain creative stagnation: too often, everything feels derivative, predictable, and trapped within formulas that have long been exhausted. Over the past twenty years, the genre has continued to push further into violence, but only rarely into imagination. Today, artificial intelligence represents a tool capable of reopening doors that have remained closed for far too long, allowing us to explore visual and narrative territories that traditional horror cinema now struggles to reach. We are still facing an immature, imperfect technology filled with limitations, yet one that is already concretely usable and possesses enormous potential. For me, AI must be a creative tool, never a shortcut.”
Vad är OTX.LAB?
För den som undrar vilka de är: OTX.LAB är den neurala divisionen av OutroNox, och ägnar sig åt att forska fram och producera nya former av skräck med hjälp av AI. Tanken är att vidga skräckfilmens uttryck genom att ta sig förbi den vanliga filmproduktionens gränser, och ge form åt bilder och världar som för bara några år sedan hade varit nästan omöjliga att få till. Inte för att ersätta den traditionella filmen, utan som ett komplement.
Practical effects, fast tvärtom
Och här är det som verkligen får mig att haja till. Nästan all skräck jag älskar hyllas för sina practical effects. Latexet, grisinälvorna och allt hantverk som gör att blodet känns äkta. CGI har alltid varit fulordet i vår värld, det som tar en bra rysare och gör den plastig. Nu vänder OTX.LAB på hela grejen. I stället för att smyga runt det digitala kör de allt rakt in i AI:n och bygger en hel splatterfest av precis det vi brukar rynka på näsan åt. Det är fräckt, det är provokativt, och jag älskar att någon äntligen vågar göra det på riktigt.
Vad kan vi vänta oss?
Ingen har sett hela filmen än, men listan över ingredienser säger en hel del. Tentakler. Fler tentakler. Tentakler på alla upptänkliga och några rent otänkbara ställen. Och när du tror att det är slut på tentakler? Ännu mer tentakler. Kasta in hungriga kannibaler, zombies helt utan bordsskick och en rejäl dos rymdsplatter, och dränk alltihop i den där överdrivna, hämningslösa blodtörsten som 70- och 80-talet gjorde till konstform. Räkna med bilder som ingen budget och ingen latexmästare i världen hade kunnat trolla fram, på gott och ont. AI:n är fortfarande ung och spårar säkert ur på de konstigaste ställen, men det är också en del av charmen. Antingen blir det här ett nytt kapitel för genren, eller så blir det den härligaste katastrofen på länge. Hur det än går tänker jag inte missa det.
Exklusiv intervju: Coia & Del Fiol
Och nu till godbiten. Vi fick faktiskt sätta oss ner med hjärnorna bakom filmen: Antony Coia, mannen bakom OTX.LAB och paraplyet OutroNox, samt regissören Paolo Del Fiol själv. De svarade generöst på allt vi undrade, och sparade dessutom en riktig bomb till sista frågan.
Vem är Antony Coia?
I would say I am, above all, a curious person. An eternal teenager who refuses to grow up completely, and who still looks at the future with wonder.
I am 47 years old, but I still live through the dreams, obsessions and passions I had when I was a kid. I was lucky enough to grow up surrounded by cinema and music, and I still carry that world inside me.
Professionally, I am a horror film distributor and the sole owner of the labels TetroVideo and Goredrome Pictures, which are now part of the new umbrella brand OUTRONOX. Every now and then, I also compose soundtracks for films.
Vad är skräckfilm för dig?
I have always loved the dark, the gothic and all their different shades. Horror, for me, is not just a film genre. Whether we are talking about cinema, literature, music or video games, horror is something very close to the way I feel inside.
It is not easy to explain. I prefer to express this part of myself through what I do for the genre.
I have been running horror websites since 2003, I have written for print magazines, I have distributed extreme films, and I have done many other things connected to this world. Horror cinema is my life, even in dark times like these, when creativity and freedom seem more and more controlled by productions that often have no real artistic courage.
Varför extremskräck? Vi älskar den, men vad betyder den för dig?
That is exactly the point. For me, a lot of contemporary horror is disappointing. It is often too safe, too controlled, too afraid to really disturb or surprise the audience.
In extreme horror, I still find courage. I find diversity. I find the desire to tell something different, instead of repeating the same formulas again and again for an audience that has almost been trained to accept mediocrity.
At the same time, I dream of a more mature extreme cinema. Something that can bring us back to the courage of the glorious 1980s, when even stronger productions were willing to take real risks.
Today, unfortunately, distribution often asks for horror films that are linear, easy to sell and not too dangerous. Producers are afraid to invest in material that is more extreme, more visionary or simply different.
Maybe AI can finally help break this deadlock. With AI, extreme cinema could compete with mainstream cinema even without million-dollar budgets. It can give a voice to diversity, to courage, to imagination. It can allow the artistic weight of the author to be expressed more freely, without always depending on production politics or financial compromises.
Hur gör ni APOCALYPSE TAPE 1990?
We made APOCALYPSE TAPE 1990 in a very traditional, hands-on way. Even though we used AI to generate the individual shots, the entire filmmaking process was completely manual and directed by us.
I wrote the screenplay in a traditional way, then created a detailed shot list for every scene. Each shot was generated one by one, with careful prompting and many iterations to get the right look, lighting and performance. In some sequences, we also used motion capture to guide the characters' movements and make them feel more natural.
For the soundtrack, only the vocal parts were partially created with AI. The actual music was composed by a human composer, Antony Coia. The editing, sound design and final mixing were all done the classic way, using traditional video editing software.
So while AI was an important tool for the visuals, the film was really built like a normal independent production, just with a very unusual method of creating the footage.
Vilka influenser hade ni? Jag ser tydliga spår av NAKED BLOOD, 964 PINOCCHIO, MACHINE GIRL, TETSUO och hentaifilmer.
You are right to notice those influences. They are all part of a much bigger universe that I love deeply.
APOCALYPSE TAPE 1990 is a heartfelt homage to the Japanese extreme cinema and pop culture I grew up with. The main story draws heavily from the wild hentai-horror of the '80s and '90s, like Urotsukidoji and La Blue Girl, the body horror of Shinya Tsukamoto's Tetsuo, the ultra-violent and grotesque style of Yoshihiro Nishimura and Noboru Iguchi, and of course the epic kaiju battles from Godzilla, Ultraman and Sentai series.
I wanted to create something that a passionate fan of Japanese films and anime would immediately feel at home with, mixing tentacle horror, splatter and giant monster action into one wild story.
But there is another important layer. The film is structured exactly like my previous project DEVIL TIMES TWO. It is presented as a real VHS recording of a late-night broadcast from a fictional local TV station called Telelaguna in 1990. Every 15 minutes or so, the main film is interrupted by fake commercials and four completely self-contained "trailers" that work as mini-movies.
While the main feature is a love letter to Japanese extreme cinema, those four fake trailers are a big tribute to Italian genre cinema of the '70s and '80s. In some of them, I appear as the lead actor. You will find influences from Fernando Di Leo's erotic crime cinema, Ruggero Deodato and Umberto Lenzi's cannibal movies, strange erotic sci-fi like La Bestia nello Spazio, and the surreal horror of Lucio Fulci and Renato Polselli.
So in the end, APOCALYPSE TAPE 1990 is my personal fusion of the two cinemas I love the most: the wild, explicit and imaginative Japanese extreme scene, and the crazy, over-the-top Italian genre filmmaking.
Något mer du vill säga till fansen?
First of all, I want to sincerely thank you for giving us this space. It is not something we take for granted. We cannot wait to send you a screener of APOCALYPSE TAPE 1990 as soon as the film comes out of post-production.
And I would also like to use this opportunity to share something exclusive.
OTX.LAB is already working on two new anthology films entirely created with AI. As far as we know, they will be the first horror anthology films in the world to be entirely made with artificial intelligence.
The first one will be called NEURAL TERRORS. It will be a more classic anthology, inspired by the old episodic horror films of the 1980s.
The second one will be XXX: MACHINE PROXY, the apocryphal fourth chapter of one of the most infamous extreme horror sagas currently on the market.
Both projects will be produced in-house through OTX.LAB, using open-source models together with custom internal training developed by us, all running on our own servers. We want to explore AI horror without depending on public data centers and without turning the process into something anonymous or impersonal.
Exklusivt: NEURAL TERRORS & XXX: MACHINE PROXY
Läste du sista svaret ordentligt? Där släpptes en bomb. OTX.LAB har redan två helt nya AI-skräckantologier på gång, enligt dem själva världens första skräckantologier gjorda helt med artificiell intelligens. NEURAL TERRORS ska bli en klassisk episodfilm i 80-talsanda, medan XXX: MACHINE PROXY utges för att vara det apokryfiska fjärde kapitlet i en av marknadens mest ökända extremskräcksagor. Allt producerat in-house på egna servrar, med öppna modeller och egen träning, utan anonyma datacenter. Om APOCALYPSE TAPE 1990 är startskottet har de alltså redan siktet inställt långt bortom. Vi kommer bevaka varenda bildruta.
Vad jag tycker
Så nej, jag är inte det minsta kluven. Vi på SWEGORE är taggade som fan. En 95 minuter lång kannibaltentakelzombiesplatter av en AI som samtidigt försöker leverera en kärleksförklaring till 70- och 80-talens allra värsta b-filmer? Ge mig filmen nu. Det här är precis den sortens galenskap som den här sidan finns till för. Jag kommer att göra att för att få se filmen så fort filmen släpps, och recensionen kommer direkt efter.
BETYG: KOMMER SNART
Bilder ur bandet
